systrarnapositiva

Okej så.
Gick ut och prata med S och det löste sig emellan oss.
Sedan kom Anton och alla börja skratta så det blev inte seriöst.
Sen orkade jag inte så gick bara, då sprang Anton efter.
Han börja prata men jag var skit dryg och gick bara för jag orkade inte.
Sen nu vet jag inte hur det blir.
Det är så jävla svårt, att ena dagen bli sårad och andra förlåta.
Har mycket att tänka på.
Vad ska man göra igentligen?
Det är nog bara jag själv som har svaret.



" Saknaden är stor och jag finner inga svar . . . "