Tomhet



Allt vi haft är dött.

Vi har slutat vara vi,

så jag har slutat vara ja.

Det kanske är meningen,

att man faller isär för att kunna bli hel igen

och nu när det regnar så vill jag bara fly,

för kan inte dansa under mitt paraply.
Det kanske är sant?
Man gråter sig till sömns för att kunna le igen.
Det är som bortspolat av ett vattenfall.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0